Det är fortfarnde min åsik att man ska vara väldigt tydlig inna man dödar av en spelare under konventsäventyr.

Det påminner mig i sin tur om när Balder blev dinosaurie vilket var kul för honom i ungefär tjugo minuter, men han fick fortsätta vara t-rex under resten av scenariot. Vi andra hade dock kul under tiden.

Det viktiga när man spelar Warhammer upplever jag som spelledare är att försöka dra ner på slagen, max en stor strid på spelmöte. I övrigt är det bättre att simulera strid genom andra aspekter. Exempelvis så fick spelarna endast två rundor på sig att döda “slutbossen” i senaste spelmötet innan de blev överumplade, eller fienden flyr. Eller att de dödar en fiende per skada de gör. En annan bra idé är att aldrig ha strider med mer än två fiender. Och minska ner på kort, mätare och gubbar. Till det ni är bekväma med.

För oss underlättar det också att spela med de mer traditionella A4 formulären. Använd boon och banes för att hitta på roliga sidoeffekter. Låt spelarna styra över boons och spelledaren över banes.

Jag har införskaffat Witches Song så det kanske blir av att spela detta sedan men efter Gathering Storm tror jag vi tar en liten paus från “plattforms” rollspelandet. Själv är jag nog den största förespråkaren för Warhammer 3ed medan gruppen är mer svårövertalad skulle jag säga.

Intressanta uppslag i efterdyningarna. Både ur ett väder- och reseperspektiv. Det är väl lite så man får använda hela väderaspekten tror jag. Det måste liksom gå upp och ner, inte var ett konstant haglande.

Apropå detta minns jag ett fruktansvärt scenario på Gothcon för ett par år sedan, där det konstant stormade och vi satt i något tält. Så fort vi gick ut ur tältet blev det fint väder, när vi gick in i tältet igen började det storma. Mycket märkligt förstod inte riktigt vad äventyret eller spelaren ville.

Däremot kan jag tänka mig att efterdyningarna av en storm kan vara väldigt intressant att spela på. Inga vägar är framkomliga och stråtrövarna härjar fritt eller varför inte spela i en by som halvt blivit bortsköljd och tragedin står upp i halsen på alla spelpersonerna möter.

Man måste nog tänka sig för när man använder sig av väder eller resor. Antingen för de agera dramatiskt ramverk, där det inte kräver något av spelarna men då behövs varken slumtabeller eller stormmätare. Eller så är det ordentliga problem som möter gruppen. Kanske en upprorshär möter spelarna på vägen eller ett område med jättespindlar. En skogsbrand eller en månförmörkelse som kallar fram skogens fasor. Eller att dimman har gjort att spelarna går vilse bland gravkumlarna.

Angående just regn tycks det vara ett genomgående tema i äventyr att de används för att spelarna inte ska lämna byn eller området. Äventyret är ofta just en skattkarta som leder till att regnet slutar. Har vi hört den förut liksom?